Då var det dags att leave this place, så att säga. Fick det väntade brevet idag. ”Du pluggar inte, you bastard! Get Outta Here!”. Mjo, det var man ju beredd på, men hade hoppats på kanske Maj, kanske Juni, kanske Augusti. Men men.
(Rop på hjälp: Om nån vet om nån som vet nån som ska flytta/behöver folk i sitt kollektiv/skaffar shyssta lägenheter/har ett rum över, så tänk på mig).
Nu är det iaf i slutet av April som jag ska ha lämnat min kära lägenhet vidare till nån ny finnig student. För det avr vad jag avr när jag kom hit för snart fem år sedan. Shit att det gått så långt tid sedan jag landade här! Fem fucking jävla år. Och så mycket som hänt. Minns att jag alltid brukar tänka vad shysst allt var förut. Men eftersom jag alltid tänker så, så inser jag att det är shysst nu också, men jag fattar det inte än. Äsch, vad jag vill ha sagt är att livet är bra och att jag alltid har haft roligt, om inte för stunden, så efteråt.
Så, nu stänger jag dörren till mitt hemliga optimistiska rum igen. Hehe, apropå det, fick höra att jag var en cynisk jävel. Och det är ju kul att höra, eftersom jag ser mig som extremt optimistisk =) Kanske bara att jag inte är så konformistisk i alla lägen.
Fick en knasgrejsidé igår (med knasgrejs menar jag att jag inte vet var det kom ifrån, även om idén inte är så himlans tokig i sig) och började tanka massa annorlunda musik. Det var skojjigt, och nu lyssnar jag på massa gammal 80-tal, Eva Dahlgren, Goldfrapp, Ascii Disco, Gay against you, Binärpilot o lite sånt. Men ska leta mer efter ljudkollagemusik, eller vad man ska kalla det. Det är kul. Kan rekommendera Gay Against You särskilt. Finns att tanka på last.fm.
