Skadegörelse – schmadegörelse.

Just nu är det uppochnervända världen här i mitt liv. Fick igår reda på att jag är skäligen misstänkt för en skadegörelse som ska ha ägt rum sommaren 2006. Jag har ju då alltså inte skadegjort något, så det känns rätt olustigt. Vanligtvis brukar jag gå runt och fundera på hur man skulle göra om man faktiskt t ex hade sönder något, på vad man skulle säga till polisen. Nu har jag verkligen inte gjort något, men ändå är jag alltså misstänkt. Skäligen. I och för sig så sa den personen som jag fick ge min version av historien till, att den inte riktigt kunde förstå hur jag kunde vara skäligen misstänkt, men att det ju inte var den som bestämde det. Så man får väl se vad åklagaren kommer säga. Men just nu känns det jäkligt sjukt. Att sitta och svara på om man kan tänka sig att betala böter, eller hellre vill ha nån åtgärd om man blir dömd.

Ja, allt det här är bara ett tydligt tecken på att min världsbild stämmer. Och blir jag dömd så kommer anarkisten i mig att jubla ”jag hade rätt!”. Det kunde väl vara nåt att skryta för vänsterpolarna med, att man var oskyldigt dömd för ett brott? *lol*

Ska i alla fall ringa polisen igen och poängtera lite grejjer som eventuellt kan styrka att jag inte ens var i närheten av det här ståndet som det tydligen ska ha skadegjorts på.